1 år sedan!

Denna dag för ett år sedan befann jag mig i Hemavan på Högis och jobbade som vanligt. Men det var något som inte liknade tidigare säsonger. Jag var inte längre sugen på öl, bara lukten av alkohol fick mig att vilja spy och kaffe likaså. Jag är the ultimate "coffeholic"!! Snusen smakade inte längre gott och inte heller ciggaretter. Jag hade också lagt märke till att jag sov mycket, kvällstrött och omöjlig att kliva upp på morgonen. Hmmm?? I jämförelse med mitt vanliga jag, ÄLSKAR kaffe, funkar som bäst när sömnen legat runt 3-4 tim/natt och nikotion är ett måste! Och inte på tal om öl, gud finns det något godare än en kall öl?! Men det var något som fick mig att fundera, bröst hårda som stålbollar och en mens som inte dykt upp på en månad. Jag var övertygad om att det berodde på mitt halvårs vikthets, 30 kilos viktras och stenhård träning! Jag levade på Cambridge (dietpulver) utan mat, unnade mig mat kanske 2 ggr/mån. Cambdrige, kaffe, cigg och träning så såg mina dagar ut. Och fest fest fest! Inte konstigt min kropp gjorde uppror. Åkte på blödande magsår och läkarna varnade för att organ i kroppen kan kolapsa under en sådan ansträngning och upplyste och att människor dött av detta Cambridge.

Nåja, det var brösten jag hakade upp mig på. Dem hade ju aldrig varit så här, någonsin!! Okey jag sitter i Hemavan och vars ska jag fixa ett graviditetstest UTAN att hela byn vet om det! Nätet såklart! Hinder? Några dagars väntetid. Suck. Men jag gjorde det.

En kväll när jag jobbar i repan, kommer min chef Hjalle med posten (något inom mig har redan förträngt att jag väntar post) -Du har fått ett paket Jezzica! Ett brunt, tunnt paket med mitt namn på. I mina tankar vet jag redan att det är mina TVÅ graviditetstest. Jag tar emot paketet och tänker vad ska jag göra nu. Klockan är 18.15 och jag stänger inte repan förrän 21.00!! Jag kan INTE vänta på detta. Men det är en lugn kväll, jag hinner på toaletten så jag springer upp på mitt rum, river upp paketet och tar ett djupt andetag. Läser instruktionerna och det enda jag vill veta vad det ska visa i rutan när jag kissat på stickan. När jag kissat på stickan så kan jag inte låta bli att titta redan efter typ 20 sek och jag ser hur plustecknet redan skapats. Jag lägger bort det och tänker att det visar fel jag måste vänta tills tiden är ute. Jag väntar tills tiden runnit ut och det är nu ett ännu starkare plustecken. Jag börjar skaka i kroppen och skrattar samtidigt. Är jag gravid, har jag ett barn i magen, ska jag bli mamma och kommer jag bli en bra mamma! Det snurrar runt runt runt. Upp med telefonen och den första jag ringer är Sophia, jag måste berätta för någon NU NU NU!

Dagen efter tar jag min röda Ford Fiesta och kör mot Umeå till Jonas för att berätta. Det var då vi bestämde oss för att nu blir det vi två och en liten bebis som ska komma.

När jag tänker tillbaka att det var William som låg i magen och bullrade. Magiskt! William blev min räddning från ett trasigt liv endast fokuserat på vikt och träning till varje pris! Han har gjort mitt liv komplett och idag vet jag vad livet handlar om och vad det har för mening. Min mening är Wille. Jag är tacksam och lycklig. Jag fick inte bara min underbara son utan jag fick min Jonas också!

Man vet aldrig vilken vändning livet ska ta.

Lev & Må

P&K
Jezzi