Så började jag vara människa igen. Har legat bakis precis hela dagen lång, tanken på alla drinkar som flödade igår får mig att vika mig av skratt. Men en helt magisk kväll, mys på Rex med Sessa och den bästa cosmopolitan ever! Massor med dans, skratt och många att lägga ögonen på. Det måste man bara älska med sommaren, det är som att människor tinar upp från ingenstans och den långa vilan under vintern glöms för stunden och allt lever upp. Ja mycket trevligt, efterfest blev det också. Fick skratta i dubbla omgångar åt Sessa som lirade guitarrhero, fick utbrott och gav upp! Men efter många tappra försök var jag tacksam att slippa höra samma låt om om om och om igen. Haha. Men roligt var det för stunden.
Annars, nja jag vet inte vilka ord jag ska skriva riktigt. Det enda som ekar i mitt huvud är lögnare. Vad trodde du, att jag inte vet, inte ser, inte hör och inte reagerar. Tro mig att jag reagerar och nu ska jag agera därefter. Kan inte i mina vildaste fantasi förstå hur man är funtad, ska man göra något sådant så gör det då för fan i mig snyggt. Inte vistas på bilder som ligger ute nätet! Men inte ens det kan du ådstakomma. Men som jag skrivit tidigare, jag skulle aldrig utsätta mig för en till situation som jag nyss kommit ur, glöm det aldrig i livet. Jag gav dig en chans, två men det kommer ingen tredje det vill jag lova. Det är inte du värd.
Du skrev "du har väl inte tappat hoppet på mig?" Och nej i den stunden absolut inte, jag ville fortfarande men nu inser jag vilket skämt du är. Det kanske går att hålla på med andra chicks som du vill, men nu är jag inte som dem andra det missar du. Jag är vass i dessa situationer, kommer det till mig och hur jag ska behandlas så är det nolltolerans som gäller. Dina ursäkter är som smältande smör i solen, bara en enda jävla röra och ju mera det smetas ut desto mindre vill jag torka upp det. Du är inte min smet. Ta dina påhittade lögner och ursäkter till någon mindre begåvad människa, patetisk liten man i mina ögon. Ja avslut börjar bli en rutin i vardagen, dock är det å andra sidan svin jag städar ut min vardag är inte intresserad att nästla in mig i en stia och vill jag det så vet jag vem jag ska kontakta och det är inte dig...
She might be the type that let´s you run all over her but that´s just not the way i do. Hoppas hon var värt det...för det brukar ju fyllesex vara så ofta???
Nu sängen, upp och jobba imorgon. Den underbara fotbollsfestivalen & nolia kör igång. Med andra ord har jag det jag gör på jobbet! Pepp pepp, drag det gillas skarpt och får ju lite långledigt i slutet av veckan. Då ska jag passa på att löpa, sola och bara vara!
Puss & Kram
/Jezzi
måndag 27 juli 2009
tisdag 21 juli 2009
Virr varr i ett regningt norrland..
Suck, regn idag igen. Så här ser mina lediga dagar ut, ingen sol och jag har inte ens premiärat på stranden en endaste dag. Känns konstigt men nja å andra sidan tycker jag inte att det är så märkvärdigt längre.
Igår blev det en trip in till Jenny, käkade lite, shoppade för mycket och solade solarium alldeles lagomt. En mycket bra dag. Slängde mig på sängen när jag kom hem och somnade sådär underbart gott som man bara kan göra på eftermiddagen. Gud, vad jag önskar att jag kunde få samma sömn på natten som jag sover under dagtid, då hade jag garanterat varit som en ny människa och det hade inte varit helt fel. Dem senaste dagarna har jag inte annat än känt mig grå och trist. Ingen lyster och ingen gnista. Som alltid skyller jag på regnet och den dåliga sommaren. Usch, vilken dålig ursäkt! Men det kommer som inte igång något heller, jag var ute och sprang igår vid älven som vanligt helt underbart och det försöker jag göra varje dag för att släppa tankar som inte borde ligga kvar, tankar som borde glömmas och tankar som borde lösas.
Kanske lättare sagt än gjort, jag slutar inte förvånas över vad mina dagar har för överraskningar till mig. Men på senaste har dem varit mera obehgliga och mest gjort mig fly förbannad. Avslutande med en förlängd känslomässig krasch, något jag trodde var men som inte fanns, en nonchalans kallare än egoisten själv. Frågan jag fick var "hur kan jag blivit boven, jag har varit dig ärlig" Kanske mot dig själv men inte mot mig.
Vet inte vilken inbyggd radar du har att dyka upp och skaka min vardag och slita grunden under min fötter så fort jag börjar släppa dig och kanske börjar bli lycklig. Då måste du dyka upp, än en gång, en gång för mycket en känsla för lite. Jag förstår inte vad jag fastnat för hos dig, att ständigt bli ratad, påmind om vårat aldrig och kniven i ryggen. Jag har alltid sett dig för den du är, accepterat att du är unik och svårt på mera än ett plan. Men hoppet om att släppa in mig och tillåta var alltid för långt borta. Tiden sprang iväg och idag finns du inte kvar i min vardag. Jag är till viss del tacksam för det, men saknar det enkla vi hade och att du på något dumt sätt alltid fanns ett samtal bort.
En vän sade till mig, "egentligen är du bara med honom för att du vet att han aldrig lämnar dig, det kommer alltid vara du som lämnar honom". Så var nog fallet och domen föll än en gång i sin makt med att jag gick en annan väg. Jag lämnade honom en gång till, man säger alltid att denna gång inte är likdan som dem andra. Klyscha? Kan mycket väl vara så. Skillanden är väl att jag inte vill tillbaka till honom längre.
Även denna man, någon jag tyckte om mycket och han såg mig för den jag var, jag har aldrig kunnat vara så ärlig med mig själv och känt att det enda är att visa vem jag är och inte behöva gömma undan något. Han tog allt, han tog mig med en stark hand och lät mig falla i hans famn mera än en gång. Han var min tröst i många fall. Jag var trygg i honom men han var inte det i sig själv. Det gjorde allt svagt och svajigare än ett korthus. En vindpust och allt faller, queen of hearts föll i fallet. Ett enda virr varr är vad det är. Både han och mitt förflutna. Och det som komma skall? Det återstår att se. Men hoppet det har jag!
Frågan lyder, hur kan jag lita på någon av er? Kan jag lita på mig själv?
Puss och kram
Jezzi
Igår blev det en trip in till Jenny, käkade lite, shoppade för mycket och solade solarium alldeles lagomt. En mycket bra dag. Slängde mig på sängen när jag kom hem och somnade sådär underbart gott som man bara kan göra på eftermiddagen. Gud, vad jag önskar att jag kunde få samma sömn på natten som jag sover under dagtid, då hade jag garanterat varit som en ny människa och det hade inte varit helt fel. Dem senaste dagarna har jag inte annat än känt mig grå och trist. Ingen lyster och ingen gnista. Som alltid skyller jag på regnet och den dåliga sommaren. Usch, vilken dålig ursäkt! Men det kommer som inte igång något heller, jag var ute och sprang igår vid älven som vanligt helt underbart och det försöker jag göra varje dag för att släppa tankar som inte borde ligga kvar, tankar som borde glömmas och tankar som borde lösas.
Kanske lättare sagt än gjort, jag slutar inte förvånas över vad mina dagar har för överraskningar till mig. Men på senaste har dem varit mera obehgliga och mest gjort mig fly förbannad. Avslutande med en förlängd känslomässig krasch, något jag trodde var men som inte fanns, en nonchalans kallare än egoisten själv. Frågan jag fick var "hur kan jag blivit boven, jag har varit dig ärlig" Kanske mot dig själv men inte mot mig.
Vet inte vilken inbyggd radar du har att dyka upp och skaka min vardag och slita grunden under min fötter så fort jag börjar släppa dig och kanske börjar bli lycklig. Då måste du dyka upp, än en gång, en gång för mycket en känsla för lite. Jag förstår inte vad jag fastnat för hos dig, att ständigt bli ratad, påmind om vårat aldrig och kniven i ryggen. Jag har alltid sett dig för den du är, accepterat att du är unik och svårt på mera än ett plan. Men hoppet om att släppa in mig och tillåta var alltid för långt borta. Tiden sprang iväg och idag finns du inte kvar i min vardag. Jag är till viss del tacksam för det, men saknar det enkla vi hade och att du på något dumt sätt alltid fanns ett samtal bort.
En vän sade till mig, "egentligen är du bara med honom för att du vet att han aldrig lämnar dig, det kommer alltid vara du som lämnar honom". Så var nog fallet och domen föll än en gång i sin makt med att jag gick en annan väg. Jag lämnade honom en gång till, man säger alltid att denna gång inte är likdan som dem andra. Klyscha? Kan mycket väl vara så. Skillanden är väl att jag inte vill tillbaka till honom längre.
Även denna man, någon jag tyckte om mycket och han såg mig för den jag var, jag har aldrig kunnat vara så ärlig med mig själv och känt att det enda är att visa vem jag är och inte behöva gömma undan något. Han tog allt, han tog mig med en stark hand och lät mig falla i hans famn mera än en gång. Han var min tröst i många fall. Jag var trygg i honom men han var inte det i sig själv. Det gjorde allt svagt och svajigare än ett korthus. En vindpust och allt faller, queen of hearts föll i fallet. Ett enda virr varr är vad det är. Både han och mitt förflutna. Och det som komma skall? Det återstår att se. Men hoppet det har jag!
Frågan lyder, hur kan jag lita på någon av er? Kan jag lita på mig själv?
Puss och kram
Jezzi
söndag 19 juli 2009
En ny start..
En ny start kan jag väl kalla detta, är i vanliga fall en gammalmodig tjej som skriver dagbok på gammalt hederligt sätt. Men blogglivet lockar och jag känner att det är dags att testa och ge det en chans. Om inte annat äntligen slippa skrivkrampen!
Jag började jobba igen i veckan efter tre veckors sjukskrivning, åkte på blödande magsår och nja tror inte jag har annat än och skylla mig själv. Det eviga problemet att aldrig kunna säga nej, att alltid vilja vara alla till lags för gud nåde om någon blir missnöjd!! Jag har aldrig trott att stress och struligt privatliv skulle kunna slå till så snabbt som det gjorde. Det må låta löjligt men på något sätt får man ett "wake-up" call och viljan att förändra situationen är större än någonsin. Vilket inte är annat än bara positivt. Men som vanligt så rår man inte över alla situationer och önskan om att styra alla hinder och gupp dit man vill, jag har inte alltid mandat att göra det, tyvär! Att fixa och dona till det på jobbet är enkelt ibland åtminstone men så länge jag kan släppa jobbet när jag går utanför dörrarna är jag nöjd för att ta med sig det på hemmaplan till alla de andra åskmolnen skulle inte lätta himlen.
Törs inte svara hur många timmar denna vecka jag spenderat i telefon med vänner och detta eviga frågeställandet och spekulerande om män! Ha, ja det är sant. Visst det tillhör som nästan vardagen. Men blir jag klokare, helt ärligt NEJ inte alls och tror aldrig jag blir det. Kanske bör man bara testa och lära sig utav erfarenhet och mognad. Men då kommer vi till det som jag och min älskade vän Sophia disskuterat, hur ska man kunna lita på dem? Enligt min egna personliga åsikt så känns det som att så fort jag känner mig trygg med någon och det känns bra. Då kommer en blixt från klar himmel och han gör någon konstig vänding eller beter sig som en dyngbagge! Så ja, som jag gjort nu i flera fall så skyndar jag mig och avsluta saker & relationer snabbare än kimi raikkonen i sin ferrai. För att än en gång få en kall flathand i ansiktet eller sjutusen timmars funderande över varför han gör si, varför han sade så det vill jag helt enkelt inte ha med i min vardag. Är det så svårt att köra med raka rör? Näe som sagt blir inte klokare på detta tänkande.
Nu ringer Sophia här och vi skall fortsätta våran unika och underbara diskussion om dessa fantastiska män! Om dem finns där ute det vill säga!
Puss & Kram
/jezzi
Jag började jobba igen i veckan efter tre veckors sjukskrivning, åkte på blödande magsår och nja tror inte jag har annat än och skylla mig själv. Det eviga problemet att aldrig kunna säga nej, att alltid vilja vara alla till lags för gud nåde om någon blir missnöjd!! Jag har aldrig trott att stress och struligt privatliv skulle kunna slå till så snabbt som det gjorde. Det må låta löjligt men på något sätt får man ett "wake-up" call och viljan att förändra situationen är större än någonsin. Vilket inte är annat än bara positivt. Men som vanligt så rår man inte över alla situationer och önskan om att styra alla hinder och gupp dit man vill, jag har inte alltid mandat att göra det, tyvär! Att fixa och dona till det på jobbet är enkelt ibland åtminstone men så länge jag kan släppa jobbet när jag går utanför dörrarna är jag nöjd för att ta med sig det på hemmaplan till alla de andra åskmolnen skulle inte lätta himlen.
Törs inte svara hur många timmar denna vecka jag spenderat i telefon med vänner och detta eviga frågeställandet och spekulerande om män! Ha, ja det är sant. Visst det tillhör som nästan vardagen. Men blir jag klokare, helt ärligt NEJ inte alls och tror aldrig jag blir det. Kanske bör man bara testa och lära sig utav erfarenhet och mognad. Men då kommer vi till det som jag och min älskade vän Sophia disskuterat, hur ska man kunna lita på dem? Enligt min egna personliga åsikt så känns det som att så fort jag känner mig trygg med någon och det känns bra. Då kommer en blixt från klar himmel och han gör någon konstig vänding eller beter sig som en dyngbagge! Så ja, som jag gjort nu i flera fall så skyndar jag mig och avsluta saker & relationer snabbare än kimi raikkonen i sin ferrai. För att än en gång få en kall flathand i ansiktet eller sjutusen timmars funderande över varför han gör si, varför han sade så det vill jag helt enkelt inte ha med i min vardag. Är det så svårt att köra med raka rör? Näe som sagt blir inte klokare på detta tänkande.
Nu ringer Sophia här och vi skall fortsätta våran unika och underbara diskussion om dessa fantastiska män! Om dem finns där ute det vill säga!
Puss & Kram
/jezzi
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)