lördag 16 januari 2010

I don`t kiss and tell.....

Baby i`ll never let you go
And i promise you that you will never be replaced.

I`ll be with you until the end of time.

From the day i met you i knew we`d be together, and now i know i wanna be with you forever.
I wanna mary you and i wanna have your kids, nothing could ever compare to feeling of your kisses.

I can say im truly happy till this day, you make me thank god that i live my life everyday.
There`s never been a doubt in my mind,
That i regret ever having you by my side.

Allt är underbart, många förändringar som nu komma skall för oss och vi ser fram emot det! Det är nu livet äntligen börjar...för mig & Jonas!

Det kanske inte blir så mycket bloggande just nu...men jag lovar att jag är tillbaka så snart som det är lite lugnare...om en si sådär tre veckor.

**LOVE**
//Jezzi

onsdag 6 januari 2010

Man ska inte ropa hej...

Jag tycker att jag vid det här laget borde ha lärt mig att man inte ska ropa hej förrän man är över bäcken. Nu gjorde jag det och genast blev det mitt misstag, en miss och en dum situation uppstod. Misstolkningar och oråd. Men är det inte rätt mänskligt att när lyckan är stor tar man vissa saker lite för givet. Igår fick jag lära mig att det minsann inte var att göra på det viset. Jag ska lära mig att ta dag för dag, visst jag ska försöka men när vi är olika på det sättet, du lever dag för dag, min vardag kräver lite planering och vilja..vars möts vi då halvvägs? Min halva glöms och jag försöker uppnå din istället.

Ibland funderar jag vad det är jag gör fel, visar jag för mycket känslor, är jag för ärlig med dig, saknar dig för mycket och vill jag så mycket mera än dig? För det slutar alltid på samma sätt, jag blir satt på plats och de flesta av dina ord blir som en enda stor käftsmäll. Som jag sade till dig igår, ditt otänkade och dina ord som spottas fram ibland är som att jag skulle säga till dig "Krama mig, men rör mig då fan inte" (Tack Maria för den fantastiska jämförelsen) Visst värmer den?

Samtalet vi hade gjorde gott, men det är väntan som gör mig tokig. Om det inte är för att du inte vill binda dig så är det nu avståndet. Vi har inte gjort annat än och väntat, väntat och väntat. Det växer snart mossa på mig. Men som jag sagt till dig tidigare, för mig är du unik och vi får väl vänta en stund till. Men låt mig inte falla som sanden i ett timglas.

Kärleken dör, som människor, oftare av överansträngning än svält.

Förr önskade jag att jag kunde visa mera känslor och nu önskar jag att jag kunde visa mindre.
Man blir aldrig komplett. Och jag hoppas att du tar mig för den jag är, precis som jag gör med dig.

lördag 2 januari 2010

Nytt år & underbar start!

God Jul i efterskott, har inte hunnit blogga något före julafton och därav en senare uppdatering men ni torde vara vana vid det här laget!

Jag & Joppe på Julafton!

Japp, är som sagt uppe i Hemavan på Högis och jobbar i full takt och allt går som smort. Mera smärtfritt än jag hade inbillat mig. Nyårsafton präglades av arbete och även där gick allt så bra som det kunde, inga problem och skönt att det var full rulle och mycket folk! Min säsong här uppe är lugn och stillsam, jobbar för det mesta och utöver det så försöker jag bara ta det lugnt och ladda upp batterierna på nytt. Åh visst, det är på god väg. Det är ett speciellt lugn här uppe och framför allt så alla människor som också är här och jobbar förgyller vardagen. Som en enda stor familj kan man säga.


Har ju även haft besök av världens bästa Jonas och det gav värme som räcker länge. Blev mys en dag eller två och bara att se honom fick mig att känna hur mycket mera energi det finns inom mig. Han gör mig glad och han gör mig lycklig. Som jag alltid sagt om honom, han är unik och det är underbart! Men så lämnade han fjällvärlden idag, fast nu är det jag som ska planera in en resa hem till Umeå och hem till honom. Förhoppningsvis alldeles snart, jag längtar redan och jag lever fortfarande på att det är nyttigt att sakna och att denna tid kommer att gå snabbt! Även om jag njuter av min tid här givetvis på vägen. Jag är övertygad om att distans under kortare tid bara stärker relationen och det kan bara bli bättre när man får vara tillsammans. Men givetvis bör man ha en stark grund i botten, som bottnar i tillit och förtroende och det kan jag ärligt säga att jag nog aldrig någonsin litat så mycket på en man som jag gör med honom. Det känslan är ett lugn och för en gångs skull ser jag inte tillbaka på hur jag haft det förr eller tänker på hur det var utan bara ser framåt och min lycka..ja den är helt total!












Ha en magisk afton mina vänner!
Puss & kram
Jezzi