tisdag 7 december 2010

Åtta armar...

Skulle man minst ha dessa dagar! Så mycket som jag vill hinna men så lite som blir åtgärdat. Acceptera eller få ångest?! Jonas tyckte vi skulle ta "tag i och börja träna" (förmodligen en pik till mig) men det var ju ett snyggt försök...ja vem vill INTE träna, jag vill börja varje dag men hur fasiken ska jag hinna med det/ha råd med ett gymkort??? Inte just nu, lättare när William inte vill äta varannan timme kanske. Man vänder dessutom varenda krona in och ut för att få allt att rulla runt. Men det finns tydligen inte i tankebanan hos männen, eller? Ja, ibland ryker det i örnonen. Bara bita sig själv i tungan. Suck! William ligger äntligen och vilar, han har varit igång sen 7 imorse och det är verkligen bökigt att ha honom i våran säng nu när han vill rulla över på sidan och försöka till mage. Han bökar, slåss och gnäller hela tiden. Och belive me det är inte skönt att få en boxning på ett mjölkfyllt bröst. Läste dessutom om en mamma på familjeliv som fick en mjölkstockning när sonen boxade till bröstet. Nu är jag rädd om mina!! Haha :P

Kanske är det dags att vänja honom att sova i spjälsängen igen. Känns tråkigt men jag känner att de få timmar jag får sova om natten vill jag gärna sova.

Jonas & Joppe sover fortfarande, ja har hunnit diska, plocka undan, lekt med Wille och druckit mitt underbara kardemummakaffe. Blir en vända med dammsugaren snart också. Fast först ska väl alla få vakna. Så jag fortsätter njuta av en underbar artist med hennes nya album, Duffy-Endlessly! Magisk skiva och jag innerligt älskar den!

Hasta luego!
P&K
Jezzi