God Morgon,
eller rättare sagt har det varit morgon för min del sedan kl åtta imorse. Vaknade när Jonas kom hem och efter det kunde jag inte somna mera. Inte så konstigt när jag däckade i soffan typ elva igår? Hann allafall njuta av Tomten är far till alla barn, sedan en halv Beckfilm sedan var jag out! ska försöka vända lite på dygnet så jag ställer om mig själv till kvällpass. Så det är bara att hålla sig vaken sent ikväll. Peppar peppar, tro mig jag somnar i soffan som vanligt. Haha.
Söndagar bör ju vara bland de tråkigaste dagarna, på något sätt är det bara rastlöshet som härjar i kroppen och ångesten för Måndagen pulserar fullt ut. Söndagar vill jag vara hälsosam, gå ut med Joppe på en långpromenad, göra en ordentlig brunch och ligga i ett skumbad. Ha who am i kidding?? Reslutatet blir ligga i soffan framför tv:n hela dagen, knappt orka röra sig, pang bom så är det kväll och dags att sova! Usch, dålig självdiciplin kanske? Jaja bara gilla läget antar jag. Men jag ska åtminstone ta mig an att läsa färdigt min bok, gå på en promenad och kanske en sväng ut och handla lite. Så det var lite om vardagen.
Om himlen var blå och en ängel skulle fälla en tår. Mitt kedjade bröst mot min guds tröst. En bön för styrka och en önskan om nåd. En pedistal högt mot en rosa sky, en viskning och ett rop. En snara runt min vrist och en ögla större än vikten i dig.
Min förevigade känsla mot dig kan bara du vinna och ingen annan kan låta den försvinna. Din röst len som sammet mot mig, din blick...varsko mig mitt inre är en länk till dig.
Mina minnen kan inte mig säga när en sådan inre harmoni fanns inom mig. Känslan är ny, den har inte funnits förr.
Det sägs att ett hjärta ska vara lätt som en fjäder, men om fjädern är så lätt att vinden drar den runt runt i ett virr varr. Jag vill sluta drömma, alla mina drömmar likt en svart tjock rök förstört mera än dem gjort nytta. En önskan om en verklighet som skall greppa mig, greppa mitt fäste, gör min grund stabil gör den trygg.
Hela mitt liv har jag varit en hopplös romantiker, en drömmare, ofta befinner jag mig mera i mina drömmar än i min verklighet. Men hoppet slog ut romantiken och det ljuset slocknade längst vägen. Tänd ett ljus för romantiken andas djupt för hoppet och knyt samman det älskvärda. Om ditt hjärta säger dig en sak medans sinnet säger en annan, vem ska du lita på? Vilket är verkligheten? Vad är rätt, vad är fel och vem dömer dig. Vem är säker på ödet.
Se dig själv i spegeln och säg mig, vad ser du?
Vem är den personen som ser tillbaka på dig?
Är du den du önskade att du skulle vara, är du stolt över dig själv, har du levt enligt dina värderingar, är du till lags med den som ser tillbaka på dig?
När det går mot jul är det svårt att inte sakna mamma, hon kommer i mina tankar, det var hon som var min jul och det var hon som stod för lyckan.
Den 13-maj-2003 Monica Glader Eleonor
Var den dagen ditt liv släcktes för denna livsstid. Allt slocknade dock inte endas hos dig. Något slocknade även inom mig, det var inte min kärlek till dig men min egen tillit till livet.
Jag har kämpat snart i 7 år med att acceptera att en del inom mig dog. Den biten försvann och begravdes långt under marken med dig. Många års stridande mot att ändras mot sin egen vilja.
Älska, Glömma & Förlåta...
Förstå mig rätt mamma,
Jag älskar dig mera än livet själv, jag kan förlåta min förändring men att glömma kommer jag aldrig att göra. Tiden läker alla sår? Finns ingen som helst sanning i det. Min fötter har trampat upp en stig sedan du gick bort, en välgjord stig för att skydda mig själv. Vassa spår för att inte trilla ned, jag kunde inte lita på dig så vem ska jag lita på? Du är saknad, älskad och jag hoppas du fann din lycka. Jag kommer aldrig få svar, eller så kommer jag aldrig nöja mig med de svar som jag får för att dem inte kommer från dig. Men livet måste gå vidare, jag är på väg..tro jag. Men för första gången någonsin kan jag ärligt säga att jag verkligen försöker. Den styrkan fanns inte tidigare. Men det har kommit upp mycket som jag inte tidigare visste att jag kände eller hade.
Människor kan få dig att öppna ögonen, inse livets allvar och inse livet i stort. När det plockas fram är det bra underbart. Känslan av vara trygg och säker är svår att hitta. Jag har hittat den och jag skulle inte kunnat skapa den själv, jag har mina vänner och Mr J att lyfta upp för det.
Det kan kännas tungt och grått men lyckan är större och vinner över det. I det stora hela så är det helt perfekt just nu. Hade inte kunnat säga för en månad sen att jag skulle få ha det så men that´s the case och bara njuta av det!
Ha en magisk söndag!
Puss & Kram
Jezzi
söndag 29 november 2009
lördag 28 november 2009
Better late then ever...
Ser att det var ett tag sedan jag bloggade, jag fortsätter skylla på att jag inte har något internet och då blir det lite svårare men jag lovar det ska bli bättring!
Nåja, så vad händer och sker i miss glader´s liv?
Till att börja har jag sagt upp mig från Scandic för att åka på ett litet vinteräventyr i Hemavan. En sista säsong lockade gott och så blev det. Den 28 December är jag på plats! Jag ser fram emot att träffa alla igen, jobba och njuta av ett kortare miljöombyte. Vad händer efter det? Ja, den som ändå det visste. Men jag lär mig sakta men säkert att ta dag för dag. No worries! Det tar jag då, just nu njuta av det som är kvar här och se fram emot nya utmaningar för dem vet jag kommer. Dock ska min älskade lilla Joppe stanna kvar i Umeå tills i Februari, känns bra på ett sätt just med vetskapen att han får vara med Sara och Rickard som kan ge honom tid och mycket kärlek! Givetvis kommer jag sakna mitt lilla bustroll. En bestämd hemfärd än så länge, Februari när Melissa och Peter fått sin lilla pojke! Då ska minsann jag vara på plats! Stor grattis till Frida och Hamid som fick en liten Emilio! Sedan blir det säkert några flera vändor, jag har tendens att sakna vissa personer och då tänker jag åka hem och hälsa på!
Broder Mattias fyllde 30 år, så det blev en sväng ned till Göteborg och firade honom ordentligt. En helg som var bland det roligaste på länge. Massa god mat, skratt och även nya vänner. Stort tack till Anna, Markus, Mattias & Hege!
And when it comes to my lovelife, så var det ett virr varr utan början och slut. Men man ska inte utesluta för snabbt, ibland lönas det att hålla kvar och kämpa. Inte ge upp. Är han värd det så är det så. Och Jonas är värd det. Förra veckan så flyttade jag in hos honom, det är som sagt drygt 4 veckor kvar tills jag åker iväg några månader och vad är inte bättre än att få spendera den tiden tillsammans. Så mina vardagar är numera väldigt väldigt underbara! Det är skönt att lära känna varandra på det sättet, det är en annan sak att hänga med varandra en dag eller två till att vara med varandra varenda dag. Lite orolig var jag nog i början, med tanke på att jag aldrig bott med någon man på det sättet. Jag har kört distansförhållande vilket inte riktigt är samma sak. Han har inte heller bott med någon, så min första tanke var väl att han kommer bli tokig på mig. Är jag knepig att bo med? Men å andra sidan så har väl alla sina hyss för sig? Så vad är resultatet efter en vecka tillsammans? Det kunde inte gå bättre, vi kompleterar varandra mycket bra och känslan som finns inom mig själv att jag trivs så bra med honom är som ett enda lyckorus.
Han ska ha mycket cred, han är sällan på dåligt humör, han verkar bara ha gott morgonhumör (vilket fröken glader inte har) haha, ett tålamod som är guld värt och han är bara kort sagt en otroligt varm, omtänksam och snäll människa! Och han styr lille Joppis med fast hand, även Joppe är helt såld på honom! Jag inser nu hur mycket jag har saknat att komma hem till någon, sova med någon, mysa med någon och framför allt få ta hand om honom. Det enda som tynger mina axlar nu är just det att jag ska åka iväg men jag försöker att njuta av den tiden vi har nu sen är jag helt övertygad om att det bara stärker oss. Det är nyttigt med prövningar och man lär sig att uppskatta när man får sakna. Och gudarna ska veta att jag kommer sakna Jonas till vansinne. Jag fortsätter övertala mig själv att 4 månader går snabbt!
Jobbar denna helg, lite trist men vad gör man? Igår blev det en rätt lång dag, blev kvar på jobbet med möbleringar för julborden och sedan bar det hemåt, mötte en lite less Jonas, Joppe hade verkligen varit ett pain-in-the-ass, levt loppan i bilen, försökt sätta på tyra och givetvis skvätt ned lite här och där. Jag har all förståelse man blir galen när dem små liven ska testa en på varje plan och allt på en och samma gång. Världens bästa Jonas var iväg och skruvade i min bil, bytte ut en värmekran så nu har jag äntligen värme i bilen! Vilken lyx!! Sedan blev det soffan med massa gott. Herren brevid somnade snabbt. Så en tidig kväll. Bara bra, när man ska upp och jobba 07 så kan det behövas en timme eller två.
Nu är det jobba några timmar till sedan bär det hemåt och jag ska direkt krypa ned i en uppvärmd säng och sova med mister! Annars blir det bara lugna gatan för min del Jonas jobbar natt så jag ska bänka mig i soffan och se Tomten är far till alla barn!
Ha en bra dag allihopa!
Så ska jag försöka uppdatera lite mera!!
Puss & Kram
Jezzi
Nåja, så vad händer och sker i miss glader´s liv?
Till att börja har jag sagt upp mig från Scandic för att åka på ett litet vinteräventyr i Hemavan. En sista säsong lockade gott och så blev det. Den 28 December är jag på plats! Jag ser fram emot att träffa alla igen, jobba och njuta av ett kortare miljöombyte. Vad händer efter det? Ja, den som ändå det visste. Men jag lär mig sakta men säkert att ta dag för dag. No worries! Det tar jag då, just nu njuta av det som är kvar här och se fram emot nya utmaningar för dem vet jag kommer. Dock ska min älskade lilla Joppe stanna kvar i Umeå tills i Februari, känns bra på ett sätt just med vetskapen att han får vara med Sara och Rickard som kan ge honom tid och mycket kärlek! Givetvis kommer jag sakna mitt lilla bustroll. En bestämd hemfärd än så länge, Februari när Melissa och Peter fått sin lilla pojke! Då ska minsann jag vara på plats! Stor grattis till Frida och Hamid som fick en liten Emilio! Sedan blir det säkert några flera vändor, jag har tendens att sakna vissa personer och då tänker jag åka hem och hälsa på!
Broder Mattias fyllde 30 år, så det blev en sväng ned till Göteborg och firade honom ordentligt. En helg som var bland det roligaste på länge. Massa god mat, skratt och även nya vänner. Stort tack till Anna, Markus, Mattias & Hege!
And when it comes to my lovelife, så var det ett virr varr utan början och slut. Men man ska inte utesluta för snabbt, ibland lönas det att hålla kvar och kämpa. Inte ge upp. Är han värd det så är det så. Och Jonas är värd det. Förra veckan så flyttade jag in hos honom, det är som sagt drygt 4 veckor kvar tills jag åker iväg några månader och vad är inte bättre än att få spendera den tiden tillsammans. Så mina vardagar är numera väldigt väldigt underbara! Det är skönt att lära känna varandra på det sättet, det är en annan sak att hänga med varandra en dag eller två till att vara med varandra varenda dag. Lite orolig var jag nog i början, med tanke på att jag aldrig bott med någon man på det sättet. Jag har kört distansförhållande vilket inte riktigt är samma sak. Han har inte heller bott med någon, så min första tanke var väl att han kommer bli tokig på mig. Är jag knepig att bo med? Men å andra sidan så har väl alla sina hyss för sig? Så vad är resultatet efter en vecka tillsammans? Det kunde inte gå bättre, vi kompleterar varandra mycket bra och känslan som finns inom mig själv att jag trivs så bra med honom är som ett enda lyckorus.
Han ska ha mycket cred, han är sällan på dåligt humör, han verkar bara ha gott morgonhumör (vilket fröken glader inte har) haha, ett tålamod som är guld värt och han är bara kort sagt en otroligt varm, omtänksam och snäll människa! Och han styr lille Joppis med fast hand, även Joppe är helt såld på honom! Jag inser nu hur mycket jag har saknat att komma hem till någon, sova med någon, mysa med någon och framför allt få ta hand om honom. Det enda som tynger mina axlar nu är just det att jag ska åka iväg men jag försöker att njuta av den tiden vi har nu sen är jag helt övertygad om att det bara stärker oss. Det är nyttigt med prövningar och man lär sig att uppskatta när man får sakna. Och gudarna ska veta att jag kommer sakna Jonas till vansinne. Jag fortsätter övertala mig själv att 4 månader går snabbt!
Jobbar denna helg, lite trist men vad gör man? Igår blev det en rätt lång dag, blev kvar på jobbet med möbleringar för julborden och sedan bar det hemåt, mötte en lite less Jonas, Joppe hade verkligen varit ett pain-in-the-ass, levt loppan i bilen, försökt sätta på tyra och givetvis skvätt ned lite här och där. Jag har all förståelse man blir galen när dem små liven ska testa en på varje plan och allt på en och samma gång. Världens bästa Jonas var iväg och skruvade i min bil, bytte ut en värmekran så nu har jag äntligen värme i bilen! Vilken lyx!! Sedan blev det soffan med massa gott. Herren brevid somnade snabbt. Så en tidig kväll. Bara bra, när man ska upp och jobba 07 så kan det behövas en timme eller två.
Nu är det jobba några timmar till sedan bär det hemåt och jag ska direkt krypa ned i en uppvärmd säng och sova med mister! Annars blir det bara lugna gatan för min del Jonas jobbar natt så jag ska bänka mig i soffan och se Tomten är far till alla barn!
Ha en bra dag allihopa!
Så ska jag försöka uppdatera lite mera!!
Puss & Kram
Jezzi
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)