Vi är trötta, ska kasta oss ut på promenad får se om det lättar. Känner mig lättretlig idag, smått stressad inombords. Men kan inte sätta fingret på varför? Sjukt tråkigt när Jonas jobbar 13-24 varje dag, jag och Wille flänger som vanligt tills toaletten är klar så då får vi inte se Jonas mycket denna vecka. Lussebullar, ja typ det jag lever på och kaffe! :P Men det är som det enda man hinner kasta i sig i svängen och även att dem är ju färdiga...krävs ju inte precis något förarbete! ;) Det är så mycket man skulle önska hände snabbt, men jag vet att jag måste ha tålamod, jag ska göra det på ett sunt sätt och som håller på lång sikt. Ingen hets denna gång. William går så klart i första hand. Jag ska ta tag i babykilona och allt därtill när jag hinner och orkar. Jag har nog inte riktigt landat i att det trots allt är endast 8 veckor sen förlossningen. Känns som att jag gjort detta hela livet. Och därav kan det vara stressen inombords, har man en gång varit i viktträsket är man fast där för evigt. Det är konstigt. Men skillnaden nu är att jag har inte bara mig själv att tänka på, jag har ju lilleman och han är min glädje och styrka. För honom ska jag göra precis allt och för alltid sätta honom först i livet. Är det som det sägs, det är nu jag har chansen att göra allt rätt och inte låta honom gå igenom de saker jag gått igenom livet.
Jag minns det som igår, samtalet...att min mamma hade gått bort...frivilligt. Jag har sökt ett svar i så många år, varför man lämnar sina barn, frivilligt! Jag har inte funnit det, jag har slutat söka och jag kommer aldrig förstå henne. Det är ett av dem fyra stenarna, att acceptera. Man ska inte gråta över spilld mjölk, man ska älska, glömma och förlåta! Sen jag fick William blev det lättare. Han är mitt barn och han vilar under mina vingar och jag kommer inte flyga någonstans utan honom. Högtider är alltid då man tänker tillbaka som mest, jag slutade fira alla högtider när mamma inte längre fanns och nu ska jag börja fira dem igen. Jag ska ge William lika fina och mysiga stunder som mamma gav våran familj. Hon var julen. Nu är vi den. Man ska alltid bära med sig minnen men inte fastna i dem. Man ska vårda dem ömt. Det är nu vi skapar nya.
Min familj, mitt allt.
