God Morgon,
eller rättare sagt har det varit morgon för min del sedan kl åtta imorse. Vaknade när Jonas kom hem och efter det kunde jag inte somna mera. Inte så konstigt när jag däckade i soffan typ elva igår? Hann allafall njuta av Tomten är far till alla barn, sedan en halv Beckfilm sedan var jag out! ska försöka vända lite på dygnet så jag ställer om mig själv till kvällpass. Så det är bara att hålla sig vaken sent ikväll. Peppar peppar, tro mig jag somnar i soffan som vanligt. Haha.
Söndagar bör ju vara bland de tråkigaste dagarna, på något sätt är det bara rastlöshet som härjar i kroppen och ångesten för Måndagen pulserar fullt ut. Söndagar vill jag vara hälsosam, gå ut med Joppe på en långpromenad, göra en ordentlig brunch och ligga i ett skumbad. Ha who am i kidding?? Reslutatet blir ligga i soffan framför tv:n hela dagen, knappt orka röra sig, pang bom så är det kväll och dags att sova! Usch, dålig självdiciplin kanske? Jaja bara gilla läget antar jag. Men jag ska åtminstone ta mig an att läsa färdigt min bok, gå på en promenad och kanske en sväng ut och handla lite. Så det var lite om vardagen.
Om himlen var blå och en ängel skulle fälla en tår. Mitt kedjade bröst mot min guds tröst. En bön för styrka och en önskan om nåd. En pedistal högt mot en rosa sky, en viskning och ett rop. En snara runt min vrist och en ögla större än vikten i dig.
Min förevigade känsla mot dig kan bara du vinna och ingen annan kan låta den försvinna. Din röst len som sammet mot mig, din blick...varsko mig mitt inre är en länk till dig.
Mina minnen kan inte mig säga när en sådan inre harmoni fanns inom mig. Känslan är ny, den har inte funnits förr.
Det sägs att ett hjärta ska vara lätt som en fjäder, men om fjädern är så lätt att vinden drar den runt runt i ett virr varr. Jag vill sluta drömma, alla mina drömmar likt en svart tjock rök förstört mera än dem gjort nytta. En önskan om en verklighet som skall greppa mig, greppa mitt fäste, gör min grund stabil gör den trygg.
Hela mitt liv har jag varit en hopplös romantiker, en drömmare, ofta befinner jag mig mera i mina drömmar än i min verklighet. Men hoppet slog ut romantiken och det ljuset slocknade längst vägen. Tänd ett ljus för romantiken andas djupt för hoppet och knyt samman det älskvärda. Om ditt hjärta säger dig en sak medans sinnet säger en annan, vem ska du lita på? Vilket är verkligheten? Vad är rätt, vad är fel och vem dömer dig. Vem är säker på ödet.
Se dig själv i spegeln och säg mig, vad ser du?
Vem är den personen som ser tillbaka på dig?
Är du den du önskade att du skulle vara, är du stolt över dig själv, har du levt enligt dina värderingar, är du till lags med den som ser tillbaka på dig?
När det går mot jul är det svårt att inte sakna mamma, hon kommer i mina tankar, det var hon som var min jul och det var hon som stod för lyckan.
Den 13-maj-2003 Monica Glader Eleonor
Var den dagen ditt liv släcktes för denna livsstid. Allt slocknade dock inte endas hos dig. Något slocknade även inom mig, det var inte min kärlek till dig men min egen tillit till livet.
Jag har kämpat snart i 7 år med att acceptera att en del inom mig dog. Den biten försvann och begravdes långt under marken med dig. Många års stridande mot att ändras mot sin egen vilja.
Älska, Glömma & Förlåta...
Förstå mig rätt mamma,
Jag älskar dig mera än livet själv, jag kan förlåta min förändring men att glömma kommer jag aldrig att göra. Tiden läker alla sår? Finns ingen som helst sanning i det. Min fötter har trampat upp en stig sedan du gick bort, en välgjord stig för att skydda mig själv. Vassa spår för att inte trilla ned, jag kunde inte lita på dig så vem ska jag lita på? Du är saknad, älskad och jag hoppas du fann din lycka. Jag kommer aldrig få svar, eller så kommer jag aldrig nöja mig med de svar som jag får för att dem inte kommer från dig. Men livet måste gå vidare, jag är på väg..tro jag. Men för första gången någonsin kan jag ärligt säga att jag verkligen försöker. Den styrkan fanns inte tidigare. Men det har kommit upp mycket som jag inte tidigare visste att jag kände eller hade.
Människor kan få dig att öppna ögonen, inse livets allvar och inse livet i stort. När det plockas fram är det bra underbart. Känslan av vara trygg och säker är svår att hitta. Jag har hittat den och jag skulle inte kunnat skapa den själv, jag har mina vänner och Mr J att lyfta upp för det.
Det kan kännas tungt och grått men lyckan är större och vinner över det. I det stora hela så är det helt perfekt just nu. Hade inte kunnat säga för en månad sen att jag skulle få ha det så men that´s the case och bara njuta av det!
Ha en magisk söndag!
Puss & Kram
Jezzi
